Religion och samhället

Religionssociologin handlar om hur religionen påverkar samhället och hur samhället påverkar religionen.

Religionens påverkan på samhället
Religion har stor betydelse i många länder och påverkar lagar, högtider, och hur människor lever. Man brukar säga att Sverige är ett kristet land, samtidigt som det är ett av världens mest sekulariserade länder. Det betyder att människor inte tror på Gud. Frågan är vilken roll kristendomen eller religionen har i Sverige. Religion kan påverka samhället på några olika sätt. Övergripande kan det vara:

Värderingar – Religionen kan forma människors värderingar och åsikter om rätt och fel, hur man bör bete sig mm. Detta påverkar givetvis politiken och lagarna i landet också.
Beteende – Religionen styr alltså människors värderingar och därmed också beteenden i frågor om rätt och fel, men kan också ofta vara grunden för hur t ex begravning, sjukvård, äktenskap mm ska arrangeras. Dessutom påverkas det vardagliga livet för de som tillhör en religion i frågor som t ex alkohol, sex, matvanor mm.

Trots att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder är det många som anser sig vara religiösa eller troende i någon mening. Det märks tydliga skillnader mellan olika grupper av människor när det gäller religiositet. Bland annat kan nämnas att det är vanligare att kvinnor är religiösa än män och äldre är religiösare än yngre. Människor på landsbygden och i storstäder är religiösare än personer som bor i en tätort, tjänstemän och egenföretagare är religiösare än arbetarklassen.

Samhällets påverkan på religionen
På samma sätt som det är vanligt att religionen påverkar samhället, påverkar också samhället och omgivningen människors religiösa tro eller icke-tro? Religionen anpassa och ändras för att passa människor. Här nedan nämns tre exempel på hur religionen har påverkats av samhället. Dessa kallar man för:

Folkreligion – Det religiösa beteendet hos vanliga människor. De delar av religionen som vanliga människor följer. Exempel på detta kan vara dop, äktenskap, begravning.
Civilreligion – Även om människor inte alltid tror på en Gud kan man ofta i ett land ha gemensamma ickereligiösa seder, högtider, symboler, hjältar mm. Civilreligion kan man alltså kalla folkets ”religion” även om den inte har med någon Gud att göra.
Privatreligion -. När religionen är var och ens ensak. Människor är religiösa, men håller det för sig själva, eller är det på sitt eget sätt. Detta innebär att religionen levs i ensamhet i stället för i en kyrka.

Religionen har under historien haft stor betydelse i samhället. Tendensen de senaste århundradena är att religionen har mindre och mindre roll i samhället. Samhällets påverkan på religionen har därmed vuxit. Reaktionen från religionen blir då antingen att religionen står fast eller anpassas efter omgivningen. Inom många religioner finns numera uppdelningar mellan de som vill behålla religionen i dess rena form som den alltid har varit och de som vill anpassa religionen efter samhället och den moderna människan. När religionen står fast kanske den inte lockar så många, men den är däremot mer unik och avgörande. När religionen anpassas efter samhället kan den locka desto fler, men den kan upplevas som onödig och oanvändbar.

Vilka blir religiösa?
Enligt religionssociologin betonar man samhällets och omgivningens betydelse för en persons religiositet. Det finns två större teorier om vilka som blir religiösa. De är:

Deprivationsteorin – Innebär att människor som har någon form av problem är mer benägna att bli religiösa. Dessa kallas enligt teorin för trösttyper och kan t ex lida av någon sjukdom eller ha ekonomiska eller sociala problem.
Plausibilitetsstruktur – Innebär att man påverkas av omgivningens åsikter. När en människa lever i kontakt med andra människor som delar ens tro förstärks dessa och de blir trovärdiga. Detta gäller för såväl religiösa som ateister.

Människors sätt att uppleva, handla och reagera studerar man inom psykologin. Religionspsykologi försöker förklara just religiösa upplevelser och beteenden. Många människor upplever ett möte med en Gud. Antingen är dessa upplevelser sanna Gudsmöten eller så är det bara en illusion. Varför får man en sådan illusion i så fall och kan vem som helst få dessa? Det är exempel på frågor som religionspsykologin försöker att förklara.

Mystiska upplevelser
Upplevelser av det gudomliga kan vara på väldigt många olika sätt. Några förlorar helt känslan för tid och rum inför det gudomliga. Några upplever mycket stillsamt Gud i naturen. I vissa fall beskrivs under och mirakel i dessa upplevelser. Det är vanligt att upplevelsen kombineras med någons slags känsla av glädje, vördnad, värme mm.

Mystiska tekniker
Det finns några tekniker som många använder för att göra mystiska upplevelser. Några av de vanligaste är:

Askes – Innebär någon slags självplågeri. Det kan vara t ex att man inte äter (fasta), att man håller sig vaken länge, isolering och sexuell avhållsamhet.
Meditation – Innebär att man går ner i varv. Det är vanligt att kombinera detta med att fundera på, koncentrera sig på, eller upprepa något särskilt. Att gå ner i varv och rikta uppmärksamheten på en sak leder till att ens sinnesintryck minskar. Religionspsykologin menar att en understimulering kan leda till en inre överproduktion av bilder och sinnesintryck. Det är också detta fenomen som inträffar vid askes.
Bön – Innebär att man säger kärleks och underkastelseramsor till en Gud. Det är vanligt att man ofta ber Gud om någonting som ibland också tycks gå i uppfyllelse. Religionspsykologin menar delvis på samma sätt som i meditationen att understimulering leder till en inre överstimulering av religiösa upplevelser. Dessutom kan det vara så att det man vill ska hända sker eftersom man överstimulerar hjärnan på detta.
Överstimulering – Innebär att man hänger sig till t ex dans, trummor mm. Detta leder till upphetsning, stress, ökad hjärt- och andningsfrekvens mm. Detta leder också till att endorfin utsöndras. På samma sätt som i bönen, fast sannolikt starkare, leder denna yttre stimulering till att det man förväntar sig att uppleva också sker.

Vika människor blir religiösa?
Det finns givetvis inget bra svar på den frågan, men de allra flesta religiösa berättar om någon eller flera av följande fyra anledningar till sin religiösa tro:

Krissituationer – Det kan vara negativa situationer i livet som död och sjukdom, men också stora förändringar så som bröllop, barnafödande mm. Dessa kan göra att man funderar och försöker finna svar på livets stora frågor.
Uppfostran – Det är vanligt att människor gör upplevelser inom samma religion som sina föräldrar, vänner eller som kanske ett helt samhälle har.
Upplevelser – Många som är religiösa har just mysiska upplevelser som grund. De har helt enkelt upplevt något som de inte kan förklara på naturligt sätt.
Medvetet val – Det finns många religiösa som menar att de har sökt, tänkt, studerat, prövat sig fram till den mest trovärdiga och hållbara ”sanningen”. De har helt enkelt gjort det smartaste valet utifrån deras vetskap och erfarenheter.

Personlighetstyper
Det finns olika sorters religiösa människor. Religionspsykologin pekar ut fyra urtyper av hur en religiös människa beter sig. De är:

Den auktoritäre människan – Undviker att ha annorlunda åsikter än andra. Man är lydig överordnade, och man kan också ha en fördömande attityd mot andra ”annorlunda”. Den auktoritäre människan tror också att världen är farlig att leva i.
Den dogmatiska människan – Har svårt att lyssna på andras åsikter och kan inte kan värdera och kritiskt granska information. En dogmatisk människa ”vet” att hon har rätt.
Läromänniskan – Lyder religionens alla lagar och förbud. Personen präglas av intolerans mot människor som tänker annorlunda och ser världen i svart och vitt.
Rollmänniskan – Menar att relationen med Gud är det viktiga och ser sig som Guds barn. Personen präglas av en flexibilitet och inlevelse med andra människor.

De flesta människor funderar någon gång på existentiella frågor som: Vad är meningen med livet? Är detta allt? Vad händer efter döden? Varför finns sjukdomar och lidande? Hur blir man lycklig? Finns det någonting övernaturligt? Ofta börjar man tänka på sådana frågor när man befinner sig i någon sorts kris.

Religioner erbjuder svar som tillfredsställer många människors frågor. Alla har samma tankegångar, funderingar och kriser, men dessa funderingar kan leda en människa olika. Religionskunskap handlar inte bara om att lära sig hur människor tänker utan också varför.

Är det förnuftigt att tro på Gud?
All vetenskap bygger på någon sorts tro (undantag matte och logik). Däremot så kan tro vara mer eller mindre sannolik. Tro räknas därför som ”sann” när det är tänkbart, trovärdigt och sannolikt. Eftersom det är omöjligt att bevisa vare sig att Gud existerar eller inte måste man nöja sig med bristfälliga argument som tillsammans styrker varandra. Om man ska diskutera Guds existens finns det säkert lika många argument för som emot. I många argument, både för och emot finns det alltså mycket tänkvärt, och man bör respektera varandras åsikter.

Argument för Guds existens
Det finns en del klassiska ”bevis” på Guds existens. Vissa av dem är bättre, andra sämre. Samtliga av dessa ”bevis” är av filosofisk karaktär, men man kan givetvis argumentera för och emot Gud på fler områden. De vanligaste argumenten för Guds existens är:

Det ontologiska gudsbeviset – Här ser man Gud som någonting långt större än vi ens kan tänka. Eftersom vårt medvetande skulle begränsa Gud, måste därför Gud finnas eftersom vi faktiskt kan tänka oss detta obegränsade väsen. Gud är alltså större än vilket inget kan tänkas. Det är också ett faktum att en Gud som faktiskt existerar är större än en Gud som bara finns i medvetandet eller i teorin. En existens är därför nödvändig.
Kalams kosmologiska gudsbevis – Här argumenteras Guds existens, eller kanske snarare universums ändamålsenliga uppkomst genom ett logiskt resonemang:
Påstående 1 – Allt som börjar existera har en orsak till sin existens.
Påstående 2 – Universum har en gång börjat existera.
Slutsats – Alltså har universum en orsak till sin existens.
Om de båda påståendena stämmer tyder detta på ett övernaturligt gudomligt väsen som startat igång universum.
Det analoga teleologiska gudsbeviset – Man liknar här naturen med en klocka. Klockans komplexitet, uppbyggd av hjul och fjädrar osv tyder på att klockan har haft en intelligent tillverkare som utformat den efter en ritning för ett ändamål. På samma sätt kan man se på naturens komplexitet och sluta sig till att också den fordrar en intelligent målmedveten skapare.
Det induktiva teleologiska gudsbeviset – Även här ser man en ordning i skapelsen som verkar vara avsiktlig. Det finns en mängd faktorer som krävs för att skapa universum och livet. Det kan vara små detaljer om t ex Big bangs expansionshastighet, om gravitationskraften, om elektronens elektriska laddning, om universums ålder för att kunna skapa livets mest grundläggande byggsten – kolet mm. Det är helt enkelt extremt begränsade villkor som är nödvändiga för livets uppkomst. Sannolikheten för att alla dessa nödvändiga förutsättningar ska inträffa av slump är ofantligt små och därför osannolika. Tanken om en skapare känns därför mer sannolik.
Det moraliska gudsbeviset – En mänsklig handling är antingen rätt eller fel. Detta är en nödvändighet för att vi ska kunna bedöma, bestraffa, och kritisera felaktiga handlingar. Det kan inte vara upp till var och en att bestämma vad de själva tycker är rätt eller fel. Om det inte finns någon objektiv moralisk sanning kan man alltså aldrig förkasta t ex en nazistisk handling, ett mord, en våldtäkt mm. Detta resonemang bygger sedan vidare på att det därför krävs något övermänskligt för att konstruera en sådan lag, eftersom människan uppenbarligen misslyckas med att bedöma vad som är rätt och fel. Med andra ord: Finns det en objektiv moral, så finns det en Gud.
Det dualistiska gudsbeviset – Detta försök att ”bevisa” Guds existens bygger egentligen på att man visar att det rakt motsatta, dvs. att ondskan existerar. Eftersom det finns så mycket ondska och så många söndertrasade livsöden i världen, tyder detta på att det finns en aktiv ond makt. Det är helt enkelt lättare för många människor att se en ond makt än en god. Om det finns en övernaturlig ondska borde det också finnas en övernaturlig godhet eller Gud för att balansera detta.
Övernaturligheter – Det finns ännu idag många övernaturliga händelser och frågor som det trots vetenskapens framsteg inte finns något bra svar på. Detta kan röra sig om mirakel, helanden eller olika slags brott mot naturlagarna som vi känner dem. Det kan också röra sig om gränslandet med det döda där människor som varit döda alla verkar ha upplevt liknande saker och även kunnat uppfatta saker som sker runt dem under tiden de varit döda. Dessutom har många människor egna erfarenheter om småsaker i vardagslivet som de själva anser som mycket märkliga och svårförklarade.

Argument mot Guds existens
Vetenskapen – Det absolut viktigaste argumentet mot Guds existens är vetenskapens framsteg och upptäckter. Sådant som människor inte har haft någon bra förklaring på har många gånger förklarats med ett gudomligt ingripande. Vetenskapen upptäcker emellertid fler och fler naturliga förklaringar på sådana problem. Det är dock svårt att bevisa att Gud inte finns på detta sätt. Även om man finner naturliga förklaringar på sådant man tidigare trodde berodde på något övernaturligt betyder ju inte att det inte skulle kunna finnas en Gud ändå. Det blir i så fall en Gud med färre och färre arbetsuppgifter. Listan under argumentet ”övernaturligheter” blir alltså mindre och mindre efter hand som vetenskapen finner svar.
Teodicéproblemet – Ett argument mot Guds existens som är av mer filosofisk karaktär. Det bygger på logiskt resonemang. Det bygger på följande tre påståenden:
Påstående 1: Gud är god
Påstående 2: Gud är allsmäktig
Påstående 3: Det finns ondska
Dessa tre påståenden går inte ihop sig menar man. Vi vet att det finns ondska, och Gud måste per definition vara allsmäktig. Därför måste det vara så att Gud inte är god, eller så finns inte Gud över huvud taget.